Idag skulle min älskade lilla Fis fyllt 17 år.. saknar henne så himla mycket! Ser henne fortfarande i ögonvrån där hemma ibland, men minnet kommer ikapp mig och jag inser att hon inte alls är där. Ingen liten fis som sitter framför tv:n och "vinkar" i hopp om att hon ska få smaka på vad det nu är som matte äter på. Känns också fortfarande tomt på min mage när jag vaknar om mornarna. Hoppas du har det bra uppe i katthimlen, min kära Fisan, och du ska veta att matte saknar dig så otroligt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar