Igår hämtade jag hem min älskade lilla F. Fick ett samtal på eftermiddagen om att det var dags nu, så efter att vi hämtat min bil åkte vi förbi. Det kändes så himla overkligt. Där gick jag med henne i famnen igen, men på ett helt annat sätt. Jag vet att hon har det bättre nu, men jag saknar henne något så otroligt mycket!!
Tack A för att du finns vid min sida vid såna här tillfällen. Det betyder så himla mycket ska du veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar